Vi människor tenderar att föredra platser som myllrar av liv. De flesta av oss finner en speciell glädje i blommande växter, stillsamt porlande bäckar och sprakande eld, fenomen som representerar grundläggande behov som föda, dricksvatten, värme och skydd mot rovdjur. Allt detta verkar vara nedärvt i oss – som de biologiska varelser vi ibland glömmer bort att vi är!

De ärvda kopplingarna till naturvärlden skulle på samma sätt förklara varför många av oss hoppar till vid åsynen av en slingrande orm eller en stor spindel. Detta menade entomologen E O Wilson som på 1980-talet utvecklade biofili-hypotesen. Han uppmärksammade hur små barn fascineras av insekter och nästan tvångsmässigt dras till däggdjursungar. Wilson menade att denna medfödda naturkärlek hjälpt oss människor att överleva och som art sprida oss över jordklotet. Vi har, menade han, ett behov av kontakt med naturen och att frånvaron av rik natur faktiskt kan leda till psykisk ohälsa.

Människans ursprung hittas i Östafrikanska gravsänkan, där en mosaik av livsmiljöer, terrängformationer och naturtyper kunde erbjuda goda förutsättningar för födosök och skyddade boplatser. Detta sprickdalslandskap blev ett veritabelt evolutionslaboratorium för humanoida apor, inklusive den moderna människan (som nu är ensam representant kvar). Sannolikheten är hög att detta variationsrika, halvöppna landskap kommit att prägla oss och våra preferenser av livsmiljöer, vilket kan förklara så enkla saker som att vi tyr oss till kanter, där vi med skydd i ryggen också har utblick över nejden.

Östafrikanska gravsänkan är ett exempel på landskap där det är gott om ekotoner. Ekotoner är ett begrepp inom ekologin för övergångszonerna mellan olika ekosystem där den biologiska mångfalden ofta blir myllrande och rik. Exempel på ekotoner är brynzonen eller strandzonen – miljöer som ofta är attraktiva även för oss människor.

Det är på ett sätt hisnande att tänka att våra stadslandskap bär spår av livet i Östafrikanska gravsänkan, i alla fall i delar vi finner attraktiva. I det här strålkastarljuset är det lätt att tänka att husens fasader bildar ett system av raviner, parken en skyddande dunge, där den porlande fontänen representerar drickbart källvatten.

För att göra de urbana livsmiljöerna mer attraktiva och hälsofrämjande framöver är de biofila principerna till stor hjälp. Vad vi nu behöver se mer av är robust stadsgrönska med fler träd, blommande och bärande växter i brynzoner och urbana ängsmarker och än mer synliggjort vatten. Allt detta behöver sedan vävas samman med vistelseytor för människor, där stadsnaturen blir till en naturlig del av folks vardagsupplevelser!