Tankesmedjan
Movium

Skogens träd på väg in i stan

Publicerad: torsdag 20 maj 2021

Senast ändrad: onsdag 29 mars 2023

Pär Fornling. Foto.
Foto: Karin Herslow

I skogspolitiken talar man om skogens sociala värden. Det är ett mål som glömts bort, skriver Pär Fornling, som välkomnar samverkan mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur.

I skogspolitiken talar man om skogens sociala värden. Det är ett mål som glömts bort, skriver Pär Fornling, som välkomnar samverkan mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur.

En av mina favoritplatser är landskapslaboratoriet i Alnarp. Det är ett inbjudande möte mellan park och skog.

Vanliga björkar står i snörräta rader, eller kombineras med blommande fågelbär. Hassel flankerar vindlande gångar, formklippta bokar för tanken till formella trädgårdar och aspar reser sig som mäktiga marmorpelare.

Inte minst är det roligt att se hur barn trivs i miljön. De bygger hyddor och tassar fram mellan trädstammarna.

Laboratoriet är ett möte mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur. Det anlades i början av 1980-talet och har nu hunnit bli en riktig skog på 15 hektar. Tanken var att forma en parklik miljö av vanliga svenska trädslag. De kostar en bråkdel jämfört med importerade parkträd och man undviker skadegörare som ofta följer med som fripassagerare vid växtimport och därefter hotar att angripa inhemska trädslag.

Jägmästarna bidrog med kunskap om skogsskötsel och skogens dynamiska utveckling, om hur den anlagda skogen utvecklas på längre sikt. Landskapsarkitekterna bidrog med det estetiska kunnandet och hur området blir attraktivt och lockande för besökare.

Resultatet blev ett lyckat möte i gränslandet mellan skog och park. Det visar möjligheten att använda mycket mer vanliga skogsträd inne i städerna. Inte minst finns det många meningslösa grönytor som skulle kunna beskogas till glädje för allmänheten och miljön.

Laboratoriet visar också möjligheten att ta med sig landskapsarkitekternas kunnande ut i de tätortsnära skogarna.

I skogspolitiken talar man om skogens sociala värden, vilket är ett ganska bortglömt mål. Det handlar om att göra skogen välkomnande för besökare. Det behöver inte alls vara samma sak som att bilda reservat, vilket är i fokus för debatten.

Under den legendariske professorn Lars Kardell var ”Skoglig landskapsvård” en egen institution på SLU. Hans forskning handlade om hur den brukade skogen kan skötas för att vara välkomnande till rekreation, vilket är fullt möjligt med ganska små medel.

Nu har forskningsområdet blivit en restpost och kommit i skuggan av andra miljöfrågor. I Alnarp har landskapslaboratoriet inte fått den uppmärksamhet och efterföljd det förtjänar, men utbytet och samarbetet mellan skogsvetenskap och landskapsarkitektur har fortsatt, om än periodvis på sparlåga. Nu har det tagit ny fart genom den gränsöverskridande utbildningen Skog och landskap, vilket inger hopp.

Det är spännande och hoppingivande att tänka sig mycket mer vanliga skogsträd i tätorterna och en gränslös övergång från parkerna vidare ut i den omgivande skogen.

PÄR FORNLING

Kommunikatör vid Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU. Ledamot i Kungliga Skogs-och Lantbruksakademin.