Kan du ge oss ett smakprov på vad du kommer att presentera på konferensen den 18 april?
– När tog vi beslutet att ge våra barn mindre utrymme utomhus än våra frigående kycklingar? Varför utformar vi våra offentliga rum utifrån teknokratiska normer? Och vad hände med våra kollektiva drömmar? I mitt föredrag vill jag visa hur språket vi använder när vi pratar om mobilitet och gator gör att det betraktas som något självklart och givet. Jag vill lyfta fram varför vi desperat behöver ifrågasätta och utforska hur vi kan utveckla mer användbara alternativ i våra städer. Bara genom att konfrontera ”elefanten på våra gator” kan vi komma till mer inkluderande, rättvisa och hållbara stadsrum. Det är inte djärvt. Det är bara sunt förnuft.

Vad tror du är de största utmaningarna i stadsutvecklingen inom en överskådlig framtid?
– Den största utmaningen i våra industrialiserade samhällen är att undanröja teknokratiska konsekvenser. Under en lång period av välmående och stabilitet har vi förenklat en mängd olika komplexa sociala och rumsliga fenomen till standardiserade och isolerade processer. Genom detta avpolitiserades politiska möjligheter till expertledda och ofta kvantitativa beslutsprocesser. Även om detta har fungerat anmärkningsvärt bra under stabila tider, håller dessa befästa val oss tillbaka när vi nu har behov av radikal förändring. Detta illustreras tydligt i våra städer där en stor del av det offentliga utrymmet togs i anspråk för genomfart och förvaring av privata fordon. Att återuppta en demokratisk granskning av våra stadsrum kräver radikala och nya färdigheter hos planerare, gestaltare och beslutsfattare. Radikala provokationer från vårt ”Tankelabb” syftar till att lyfta fram och skapa öppenhet för detta.

Kan du se stora skillnader i olika länders förutsättningar för omställningen till en hållbar utveckling?
– Potentialen för en verklig övergång, det vill säga en radikal förändring av hur vi tänker kring och designar för mobilitet, är omvänt korrelerad med den teknokratiska nivån. Ju längre våra designval för det offentliga rummet styrs av trafikteknik, desto svårare är det att få acceptans för att förändra gatubilden. Behovet av att skjutsa människor så snabbt och enkelt som möjligt från A till B styr. I Nederländerna fanns en stark politisk vilja i början av 1970-talet. Men med tiden antog aktivisterna ett mer pragmatiskt förhållningssätt för att göra gatorna säkrare för cykling. Aktuella guldkorn vad gäller radikal förändring är städer som Barcelona, Paris och Milano.

Berättat för Fredrik Jergmo
Konferenskoordinator för Publika parker och stadsrum 2024
SLU Tankesmedjan Movium