Vad tycker du har varit din viktigaste uppgift som koordinator?
– Mest spännande och kanske också viktigast tycker jag det varit att identifiera glappen mellan olika forskningsfält och kunskapsområden. Många har djup kunskap inom sitt fält men trots det går utvecklingen – i vissa frågor – åt rakt motsatt håll. Det intresserar mig att fundera kring orsakerna till det, samtidigt som det befäster insikten om att nya arbetssätt krävs. Det räcker inte att borra djupare i sin egen nisch, ska visionerna bli verklighet behövs tvärkunskap och samarbete. 

Räcker det med mer kunskap?
– Nej, det räcker inte, det behövs också politisk vilja och visioner. Här kommer vi in på ett annat intressant område – akademins relation till politiken. På abstrakt nivå undertecknas policyer om exempelvis jämlika uppväxtvillkor och barns rättigheter. På konkret nivå fattas beslut som drar utvecklingen åt motsatt håll. Vad betyder då visionen i praktiken? Och hur når vi fram till beslutsfattare med aktuell forskning som underlag till bra beslut? 

Vilken roll har har SLU Tankesmedjan Movium i detta? 
– Från akademins sida har Movium en viktig roll att spela som kunskapsförmedlare och debattör. 2021 publicerade jag boken Barn Plats Lek Stad – strategier för barnvänlig samhällsplanering. Det var mitt sätt att försöka nå politiker med kunskap, analys och även förslag till beslut, för att nå visionerna. Jag tror att den nått ut och kommit målgruppen till del på olika vägar. Kanske har den spelat en viss roll.    

Du började på Movium 2018. Vad tycker du har hänt kring barns och ungas utemiljö de här åren?
– Det har varit viktiga och dynamiska år då barnkonventionen blivit en del av svensk lagstiftning och klimatfrågan (äntligen) kommit upp på dagordningen. Frågan om klimatet är en övergripande ödesfråga, där våra beslut idag kommer att vara avgörande för vilket liv dagens barn kan få framöver. Sedan 2018 har vi också genomlevt en pandemi som påverkat oss alla med nya erfarenheter och insikter.

Tror du att det finns frågor som kommit i fokus delvis på grund av pandemin?
– Att förebyggande folkhälsa är viktigt har nog blivit tydligt för många. Och just den aspekten griper ju djupt in i vår bransch som sysslar just med planering. Idag diskuteras parkers och grönområdens betydelse för hälsa och välmående på ett annat sätt än för sex år sedan. Detsamma gäller trafik och tankar på hur en bilfri stadsplanering kan se ut och hur vi kan närma oss den visionen. Ofta finns ju motsatta intressen i samhällsplaneringen. I dessa frågor finns ingen motsättning, omställningen till en grönare stadsmiljö går hand i hand med barns och ungas behov. Det blir alltså dubbla vinster om vi planerar staden med mer grönyta, större biodiversitet, mera lokalt dagvatten, mindre trafik. Här finns stora synergieffekter att göra! 

Vad händer med din tjänst?
– Vi kommer att utlysa tjänsten som är placerad i Alnarp, SLU:s campus mellan Malmö och Lund. Koordinatorn är en del av Moviums arbetsgrupp som ingår i Enheten för samverkan och utveckling. 

Finns det någonting som du tycker är extra viktig för din efterträdare att arbeta för?
– Det är svårt att tycka något om det, jag har själv fått fria händer att utforma arbetet efter mina intresseområden. Men jag håller på att sammanställa en tjänstebeskrivning med historik, utvecklingsidéer och kontaktuppgifter till dem jag haft större samarbeten med under mina sex år. Förhoppningsvis kan den bli till hjälp för min efterträdare.

Vad vill du göra när du inte längre jobbar på Movium?
– Jag längtar efter att sitta mindre vid skärm. Frågorna kring barns och ungas utemiljö blir svåra att släppa, men jag kan ju ta uppdrag i min firma om det kommer förfrågningar. Och jag fortsätter med mina ideella uppdrag både i Växtvärkets styrelse och i Rådet för arkitektur och barn inom Sveriges Arkitekter. Jag har musik som ett stort intresse och spelar i tre band som kräver repetitionstid. Sen vill jag fortsätta utveckla mitt långsamma rescue-woodland i trädgården i Lund, ta upp tecknandet och kanske börja göra research om motståndsrörelsen under andra världskriget i Danmark. Min pappa var med i den som ung och jag tror det satt djupa och traumatiska spår som påverkat flera generationer. Snart har jag förhoppningvis två barnbarn i Stockholm som jag gärna umgås med, förutom de egna fyra barnen med respektive. Det svåra är nog att hitta en bra struktur på dagarna. Men det måste vi ju alla tackla förr eller senare. Nu är det dags för mig. 

Tack för pratstunden, Lena. Vi kommer att sakna dig men önskar dig allt gott inför en ny fas i livet!