När jag på 90-talet granskade flygbilder över Malmö registrerade jag mystiska gråa fält jämnt spridda över stadsväven. När jag kikade närmre på kartan såg jag: det var stadens alla skolgårdar! Barns vistelsemiljöer utmärkte sig alltså genom att vara tomma och ödsliga platser belagda med grå asfalt.

Sedan denna aha-upplevelse har det gått tre decennier. Mycket har givetvis förändrats till det bättre (medvetenhet om den biologiska mångfaldens betydelse för vår överlevnad till exempel) medan annat går åt rakt motsatt håll. Det uttjatade ifrågasättandet av hur mycket yta en skolgård eller förskolegård ”måste” ha lever i allra högsta grad. Forskning och beprövad erfarenhet är entydig och ganska självklar: med många barn på för liten yta överlever inte naturliga ekosystem. Barn älskar att vistas bland buskar och träd. Och då bryts grenar, mark kompakteras och örtskikt slits ner.

Är det någon som fortfarande undrar varför natur tvunget ska finnas på just skolgårdar och förskolegårdar? Räcker det inte med natur på andra ställen? För mig är svaret enkelt: Nej. Barns viktigaste vardagsmiljö utomhus är förskole- och skolgården. Där kan alla barn, oavsett familjens ekonomiska situation, knyta kontakt med natur/ekosystem, flora och fauna. Där kan pedagoger erbjudas lärmiljöer inom räckhåll. Med natur på gården leker barn lättare över köns- och åldersgränser och stimuleras till mer rörelse. Natur ger återhämtning. Och inte minst viktigt idag: skolgården kan bidra till hållbar stadsutveckling och vara en del av stadens grönstruktur.

Skolgårdsprojekt för att göra gårdarna grönare har provats i Sverige i olika skala och på olika platser sedan 80-talet. Men någon storskalig satsning har inte skett. Inte heller har man i Sverige förmått kravla sig upp ur de partipolitiska dikena och sätta barnets behov i centrum. Det gör man däremot i Paris, där skolgårdsomvandling nu sker i en rasande fart med 100 ombyggda skolgårdar och 600 på tur.

Boverket har i sitt uppdrag att ta fram en ny vägledning för skola/förskola inom gestaltad livsmiljö gett SLU:s forskare i uppdrag att ta fram en kunskapssammanställning och fördjupad analys av litteratur om skolgårdar och förskolegårdar, med fokus på deras ytor och kvaliteter. För att illustrera hur kvantitet (yta) och kvalitet (lekvärde/natur) hänger samman har jag bidragit med illustrationer där man tydligt ser kopplingen yta – lekvärde/natur.

Boverket begärde 2021 utökat bemyndigande för att formulera föreskrifter för vad en skolgård bör rymma för kvaliteter. Detta motiverar myndigheten med att det allmänna råd som formulerades 2015 inte räckt till för att ge barn rymliga och mer ändamålsenliga gårdar. Begäran om utökat bemyndigande har varit ute på remiss, och jag har läst svaren. Barnets bästa (enligt forskningen) står inte i fokus utan de vuxna kivas om vem som ska bestämma – kommunen eller staten. Boverkets begäran behandlas just nu på regeringskansliet. STAD:s redaktion följer ärendet och återkommer i senare nummer.

Fotnot:

Se Lena Jungmarks illustrationer här: Utemiljöns funktioner och struktur gestaltas utifrån verksamhetens behov, Boverket.

Läs rapport Rum för skolans utemiljö – fördjupad analys kring yta för förskolegård och skolgård i SLU publication database (SLUpub).