I artikeln ”The mental disorders that gave us modern architecture” menar två forskare att ”the founding fathers of modernism” led av autism och posttraumatisk stress från första världskriget. Författarna är arkitekterna Ann Sussman och Katie Chen. Deras tes är att modernistisk arkitektur, med sina raka linjer och brist på ornament, är skapad av människor som såg på världen på ett lite annorlunda vis.

Psykiatrikern Anthony Daniels och författaren Nicholas Fox Weber menar att Le Corbusier hade svårt för sociala relationer, ett repetitivt beteendemönster och en förmåga att hyperfixera. Personlighetsdrag som enligt dem tyder på att Le Corbusier hade autism. På grund av sin diagnos ska Le Corbusier ha drömt om arkitektur och miljöer med så få intryck som möjligt. Tydliga linjer och volymer, enkla material, stora öppna ytor som är lätta att läsa av. Inget som distraherar, få men tydliga detaljer att vila ögonen på.

För några år sedan deltog jag i ett forskningsprojekt där jag fick lära mig om hur personer med neuropsykiatriska sjukdomar, som autism, upplever utemiljöer. En trygg miljö är en tydlig miljö, som är lätt att förstå och navigera i. En medeltida stadskärna med oregelbundet gatunät och korta siktlinjer är svår att läsa av och kan upplevas som stressande.

Men Le Corbusiers övertygelse om den raka linjens överlägsenhet är också problematisk. Han skriver:

The circulation of traffic demands the straight line; it is the proper thing for the heart of the city. The curve is ruinous, difficult, dangerous; it is a paralyzing thing. The winding road is the result of happy-go-lucky heedlessness, of looseness, lack of concentration and animality.

The straight road is a reaction, an action, a positive deed, the result of self-mastery. It is sane and noble.

Urbanforskaren och författaren Andrea Gibbons menar att Le Corbusier skriver om den nya rena arkitekturen med en överlägsenhet som är skrämmande. Han hyllar den raka geometrin som överlägsen all annan estetik och den raka linjen är det enda rätta – den visar på ett civiliserat samhälles förmåga att ha visioner. Den krökta linjen visar däremot på bristande självkontroll och är till och med farlig. Gibbons saknar tecken på empati i Le Corbusiers texter, bland annat uttryckt i hans vilja att riva stadskärnorna som han ansåg lida av en dödlig sjukdom, men som Gibbons menar ger det liv och den rörelse som människor älskar.

Så hur blev då de idéer som Le Corbusier förespråkade så tongivande? Andrea Gibbons menar att en anledning är att ”riva gammalt, bygga nytt”-stadsutveckling skapade kapital. Le Corbusier skrev: ”What an opportunity for capital for almost incredible amounts would be created by such an attempt at revaluation!” Gibbons anser att detta är en viktig anledning till varför den modernistiska stadsplaneringen fått ett sådant enormt genomslag – här fanns stora pengar att tjäna för den som kunde investera. Massproduktion och storskalighet var idealiskt för den globala kapitalismens framfart.