Skolor och förskolor blir större samtidigt som städer byggs tätare. Det skapar konkurrens om marken och gör det svårt att förena stora skolenheter med rymliga gårdar nära barnens bostäder. Tidigare forskning visar också att ytorna för barns utemiljöer minskar.

Kommunerna behöver hantera dessa målkonflikter i sin planering. Lagstiftningen ställer krav på tillräckligt stor och lämplig friyta för lek och utevistelse, men kommunerna behöver själva konkretisera kraven. Många har därför tagit fram egna riktlinjer för skol- och förskolegårdarnas storlek och kvalitet.

I Movium Fakta nummer sammanfattar landskapsarkitekterna Linnea Fridell, Lisa Norfall och universitetslektor Maria Kylin sina slutsatser från studien Barns utemiljöer i lagrummet – erfarenheter från forskning, praktik och rättsliga prövningar. Studien visar att det finns en gemensam ambition att värna barns bästa. Svårigheterna uppstår när ambitionen ska omsättas i beslut om en viss plats. De som har kunskap om hur gårdarna fungerar i vardagen har inte alltid möjlighet att påverka de tidiga beslut som avgör skolans placering och tomtens storlek.

En slutsats är att riktlinjernas formella status inte verkar vara avgörande för deras genomslag. Även politiskt antagna riktlinjer kan få begränsad betydelse om de saknar förankring hos dem som fattar besluten. Det behövs också tydlighet om vem som har mandat att avgöra målkonflikter och vilka prioriteringar som behöver lyftas till politisk nivå.

Författarna betonar att barns behov behöver konkretiseras tidigt och följas genom hela planeringen. Kunskap om barns rättigheter behöver möta kunskap om hur platsens storlek, läge och utformning påverkar möjligheterna till lek och utevistelse.

Läs faktabladet

Här kan du läsa faktabladet Barns utemiljöer i planeringspraktiken

Kontakt 

Linnea Fridell
linnea.fridell@slu.se

Lisa Norfall
lisa.norfall@slu.se

Maria Kylin
maria.kylin@slu.se