Stadsliden hyser den tystaste platsen i staden men också välbesökta och livliga områden för rörligt friluftsliv.

– Här har Framtidens skog varit en inspirationskälla för utvecklingsplanen, säger Magnus Lingegård, stadsträdgårdsmästare och parkdriftschef i Umeå.

Tillsammans med landskapsingenjör Nina Ingvarsson, som har samordningsansvar för Umeås detaljplanelagda skogsområden och kommunens naturreservat, har han arbetat med nuvarande utvecklings- och förvaltningsplan för Stadsliden, ett parti västerbottnisk natur- och kulturmark, omsluten av stadsbebyggelse och belägen två kilometer från stadskärnan.

Skapa rumsbildningar
Sättet man format olika områden genom skötsel i Framtidens skog (se sid 37) har varit en inspirationskälla för Stadsliden. Det handlar om att renodla olika karaktärer för att skapa olika rumsbildningar med skilda kvaliteter. Stadsliden är stort nog för att rymma flera olika typer av skog.

– Gran dominerar men vi arbetar för att gynna större inslag av lövträd, säger Magnus Lingegård.

– Det satsas också på olika mötesplatser, att forma gläntor och öppna upp där det är möjligt att skapa utsikt, säger Nina Ingvarsson.

Tidigare rörde sig besökare längs promenad- eller motionsspår, det fanns inte så många ställen som kändes naturliga att stanna upp vid.

Ökat besökstryck
Umeå planerar för en växande befolkning. För vissa centrala stadsdelar kalkyleras det med en tillväxt på 25 till 50 procent fram till 2050. Stadsliden är sedan länge ett välbesökt mål för många Umeåbor och genom förtätningarna kommer besökstrycket att öka ytterligare. Under arbetet med planen har föreningslivet, idrottsutövare, privatpersoner och personer med skoglig kompetens bidragit till underlaget. Avvägningarna i planen speglar en balansgång mellan sinsemellan olika sociala värden och naturvärden.

På frågan om vad som utgjort den tydligaste konfliktfrågan kring Stadslidens funktion hos referensgrupperna svarar de samstämmigt att det är mellan rofyllda respektive fartfyllda aktiviteter. Några vill uppleva skogens lugn, andra vill ägna sig åt fysisk aktivitet och gärna i föreningsform.

Det finns skidspår som bitvis har breddats upp till femton meter för att kunna fungera för större tävlingar. Men önskemål från idrottsklubbar om att bredda på längre sträckor har avslagits med motivering att stråken inte enbart kan anpassas efter vinteraktiviteter.

Skötseln signalerar 
– Den största skillnaden mellan skog och park har nog med skötselnivån att göra. När skötselnivån är hög har folk större förväntningar på prydlighet och säkerhet, säger Magnus Lingegård.

– Men skogen ”parkifieras”, säger Nina Ingvarsson.

Ett par av Umeås större äventyrslekplatser ligger i någon form av skog och då följer parkens säkerhetstänkande med. I takt med utbyggnader och förtätningar flyttar olika parkobjekt in i skogspartierna – skogen möbleras, som Nina Ingvarsson formulerar det.

Hon nämner också att ett antal gångstråk i Stadsliden får stenmjöl som underlag. Även det en form av ”parkifiering”, men helt i linje med intentionerna att öppna skogen för besökare som tidigare inte kunnat röra sig i terrängen.

Olika syften
Att människan använt skogen för olika syften är dock inget nytt. Bete, slåtter och virkesproduktion har påverkat vegetationen. Vid den norra entrén fanns en gång en soptipp och det finns spår efter grustäkt och en gammal vattenreservoar.

Inga skogsskötselåtgärder görs för Umeås detaljplanelagda skogar utan att först värdera vilka naturvärden som påverkas på platsen. För ytorna finns naturvärdesinventeringar och förslag till lämplig skötsel utifrån de arter som uppmärksammas.

Kring hotade arter finns alltid försiktighetsåtgärder, påpekar Nina Ingvarsson, som tror att fler aspekter kring biologisk mångfald kommer att läggas till skötselplanen allt efter som den uppdateras.

Stråk av vegetation
Grönkorridorer – eller ekologiska korridorer – är stråk av vegetation som binder samman urbana grönområden – park eller skog – i syfte att underlätta för djur att använda sig av ett område. Planerad utbyggnad och förtätning måste kunna visa att de ingrepp som görs inte påverkar funktionen för utpekade spridningskorridor. Detta gäller inte bara för Stadsliden utan också för andra utbyggnadsområden i Umeå där ett och samma område ska ta hänsyn till människors rekreativa önskemål, naturvärden och dessutom dagvattenhantering.

Umeå kommun har fördelen av att ha en egen utförarorganisation för anläggning och skötsel av parker och delar av skogsmarken. Det betyder mycket för kontinuitet och kompetens inom arbetsstyrkan.

Naturliga processer
Nina Ingvarsson berättar om utbildningsdagar i fält där olika metoder för trädbeskärning prövas för att efterlikna långsammare, naturliga processer och därmed skapa flera biotoper.

– ”Kommer ni ihåg hur vi ringbarkade högt upp för att på sikt skapa en högstubbe på workshopen i Strömbäck Kont* – det prövar vi här!” Så kan vi agera när vi jobbar med egen personal, säger Nina Ingvarsson.

I bland annat USA och Kanada finns yrkesgruppen Urban Forester som arbetar med alla träd i en kommun, oavsett om träden är självföryngrade eller planterade, står i park eller i ett stadsnära skogsbestånd. Nina Ingvarsson hoppas och tror att vi i Sverige håller på att röra oss i den riktningen.

Olika yrkesgrupper
Av tradition hanteras skog och park av olika yrkesgrupper med olika utbildningar och syn på vegetationen. Parkmänniskor har en tendens att betrakta träd ur ett individperspektiv medan skogssidan ser dem utifrån ett beståndsperspektiv. Riskbedömning och den trädvård som följer därav skiljer sig också åt; i parker, där många människor rör sig, är kraven på skademinimering stor, i skogen tillåts träd att falla när det stormar.

I arbetet med det här numret av Tidskriften STAD har vi velat testa om det skulle kunna finnas någon bäring på utsagan ”stad i skog” jämfört med det möjligen mer självklara ”skog i stad”. Magnus Lingegård funderar över skillnaden.

– Stadsliden är en naturlik skog och som sådan en del av staden – därmed finns också staden i skogen.

* Strömbäck Kont är ett kommunalt naturreservat