Anna Mossberg, parkchef i Karlstads kommun, berättar att de inte har någon tradition av att odla mat på stadens ytor men att politikerna nu vill ha fler stadsodlingar. Skälen är framför allt sociala. Samtidigt har få stadsodlingar kommit i gång ännu.
– En odlingsförening kan få nyttjanderätt att plantera ätbara växter, även träd och buskar, på allmän platsmark, men ofta löper avtalen på bara några år. Därför vågar kanske inte en skogsträdgårdsförening exempelvis satsa. Det här är tankar man skulle behöva ha med redan i detaljplanen för att det ska bli långsiktigt.

Hon trycker också på behovet av att planera odlingar på kvartersmark i detaljplanerna eftersom det är svårare att odla kontrollerat på allmän platsmark.
– Du får ju inte stängsla in och odla för eget eller kommersiellt bruk på allmän platsmark. Därför kan det finnas en osäkerhet i att lägga pengar på att köpa frö och annat när det finns risk att någon annan tar det man har odlat.

Odla gemensamt på stadens mark
För några år sedan gjorde Karlstads kommun i ordning en yta för gemenskapsodling centralt i Våxnäs, ett socio ekonomiskt utsatt område. Men det var först när kommunen anställde en odlingssamordnare, Eden Mengisteab, på halvtid som odlandet kom i gång. Hon har tidigare erfarenhet av både odling och integrationsarbete och hennes uppgift är att informera, locka, lära ut och tillsammans med medborgarna utveckla platsen. Kommunen i sin tur ser till att allt som behövs för att odla – vatten, redskap, grödor med mera – finns på plats.
– I medborgardialoger har vi sett att det finns ett stort intresse av att odla, men det behövdes stöd för att komma i gång. Att starta en förening kan vara svårt om man inte har någon erfarenhet av föreningsliv sedan tidigare, säger Anna Mossberg.

Nu är en grupp med ett tiotal personer aktiva i Våxnäs gemenskapsodling, men fler ansluter när exempelvis grillkvällar anordnas. Anna Mossberg berättar att det kan bli positiva kulturkrockar ibland när människor från olika länder odlar tillsammans, och att gemenskapsodlingen blir ett sätt att mötas över gränser och lära sig förstå varandra bättre, liksom att träna på det svenska språket.

Lusten att odla själv ökar
Anna Mossberg vill lyfta frågan till politikerna om det behövs fler mötesplatser liknande den i Våxnäs.
– Jag tror vi är inne på rätt spår när vi uppmuntrar till mer stadsodling, speciellt i socialt utsatta områden. Jag upplever att lusten att odla har ökat i takt med att maten blivit dyrare och att många reagerar på långväga transporter av mat som köps i affärerna. Samtidigt ser vi att det behövs mycket stöd för att komma i gång, säger hon.

En annan fråga hon funderar på är vilket ansvar kommunen har för att uppmuntra till beredskapsodling.
– Är det vi på kommunen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller någon annan som borde ta initiativ till att utbilda medborgarna till beredskapsodling? Det är oklart just nu. En drömbild jag har är att vi får fler gemenskapsodlingar som den i Våxnäs och att de i framtiden odlar mat som barnen äter i skolorna. Men vi är inte där ännu. 

NINA NORDH
Vetenskapsjournalist, författare och miljövetare