Det är nu snart sju år sedan regeringen kom med en samlad politik för en hållbar stadsutveckling i Sverige. Året var 2018 och dåvarande miljö- och energiminister Karolina Skog presenterade en nationell strategi för hållbara städer och samhällen. Mycket har hänt i omvärlden sedan dess.

Klimatförändringarna har blivit alltmer påtagliga med värmeböljan sommaren 2018 och skyfallen över Gävle 2021 och 2023. Pandemin 2020–2022 som förändrade våra liv över en natt och satte djupa spår i städernas handel och liv. Rysslands invasion i Ukraina 2022 som har fört upp frågorna om beredskap och försvar högt upp på agendan. Samtidigt har den snabba utvecklingen inom AI börjat omforma arbetsmarknaden och städernas digitala infrastruktur, vilket påverkar allt från stadsplanering och mobilitet till handel.  Ja, det är hög tid att aktualisera stadspolitiken! Förra veckan släppte den nuvarande regeringen skrivelsen Ny strategi för levande och trygga städer. Regeringen har här beslutat om ett nytt nationellt mål för stadsutveckling och tretton fokusområden för den nationella stadsutvecklingspolitiken. Vi tittar närmare.

Det övergripande målet för hållbara städer från 2018 lyfte inkludering, tillgänglighet, attraktiv och grön livsmiljö, hållbara transporter som gång och cykel. Människor skulle kunna leva klimatsmart, hälsosamt och tryggt.  Detta mål har nu ersatts med ett nationellt mål som är lite mer avskalat och lyder som följer:

Sveriges städer ska utifrån sina förutsättningar utvecklas till levande, trygga och robusta livsmiljöer där människor trivs och vill vistas. Sverige ska vara ett föregångsland för hållbar utveckling av attraktiva städer.

Hållbarhetsbegreppets tre ben – ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, har översatts till levande, trygghet och robusthet.

Trygghet är en stor fråga i dagens Sverige. I skrivande stund har skolskjutningen i Örebro precis skett och dagligen rapporteras det om sprängningar och gängkriminalitet. Att öka tryggheten och tilliten i Sverige är centralt för våra städer och samhällen. Strategin betonar att trygghet ska skapas med levande städer som i sin tur skapas genom ett rikt kulturliv, god gestaltning och en utvecklad handel. Mobilitet och tillgänglighet är givetvis också viktigt för en levande stad. Dock framgår det inte vilken typ av mobilitet som avses. Referens till transportsätten gång-, cykel- och kollektivtrafik görs överlag sparsamt i dokumentet.

Jag noterar att begreppet förtätning inte förekommer alls i strategin. Istället handlar ett av fokusområdena om att främja utvecklingen av trädgårdsstäder. En sorts blandstad med lägre exploateringsgrad och god tillgång till grönska och bostadsnära natur. Boverket har precis fått i uppdrag av regeringen att ta fram en vägledning för ökad tillgång till bostadsnära natur genom fler trädgårdsstäder. Det här är nytt. I den offentliga stadsbyggnadsdiskussionen har vi knappt talat om trädgårdsstaden sedan Johan Rådberg gav den ett uppsving i mitten av 1990-talet.

Den statliga utredningen Främja fysisk aktivitet som kom 2023 har fått ett stort genomslag i strategin. Aktiva transporter, tillgång till grönområden och anläggningar för idrott lyfts fram som särskilt viktiga för tryggare och hälsosamma städer samt att planera för trafiksäkra skolvägar. Regeringen konstaterar att med det fria skolvalet kan i princip alla vägar vara skolvägar, så det är lämpligt att arbeta med trafiksäker aktiv transport på ett strategiskt plan.

Slutligen under robusthet lyfts städers beredskap för kris och krig. Stadsplaneringen behöver nu även säkerställa beredskapslager och bergrum för energi och livsmedel. Ett annat fokusområde är minskad klimatpåverkan, ökad klimatanpassning och säkrare ekosystemtjänster. Här lyfts bland annat naturbaserade lösningar och grönstrukturen som en viktig del av en robust grundstruktur.

Jag sluter ögonen och föreställer mig regeringens vision för levande städer. Fram träder den lilla och mellanstora staden med en stadskärna som sprudlar av kultur och handel. Staden omges av trygga och grönskande trädgårdsstäder, redo för odling i kristider. Jag öppnar ögonen och undrar hur detta ska förverkligas och av vem? Här ger strategin inga svar. Rådet för levande städer, tidigare Rådet för hållbara städer, ska bidra till genomförandet och stötta kommunerna. Men det saknas tydliga etappmål, förslag på åtgärder som statsbidrag eller andra styrmedel. Regeringen väljer här att styra med begrepp. Begrepp som kan ge svensk stadsutveckling en delvis annan inriktning. Nu är det upp till kommuner, regioner, civilsamhälle, medborgare och näringsliv hur detta ska tas vidare.