Jag är ett skogens barn, det ska sägas direkt. Där jag växte upp i västra Värmland fanns skogen genast utanför dörren där staden tog slut. Den var som en trygg kappa att svepa om ryggen. Stadens stadspark – en fin järnvägspark – var bara en plats man passerade på väg till stan, om ens det. Jag kan inte minnas att jag någonsin gjorde någonting där. Min skola låg i skogen. Jag gick genom skogen dit och hem igen – men under skoldagen fick vi förstås inte vara där; ett staket var uppsatt som hinder och fick oss att stanna på den asfalterade skolgården, där några sparade tallar stod. När jag en gång blev inbjuden att föreläsa om skolgårdsutveckling i min barndomsskola ställde lärarna frågan: Hur ska vi göra för att få in mer skog på skolgården? Det enkla svaret var förstås: Ta bort staketet.

Skogen är idag hetare än på länge i stadsbyggnadssammanhang. I dokumentärfilmen Träd kan rädda klimatet (kan ses på SVT Play fram till 2027) får man följa en grupp skogsekologer som satsar allt på att lyfta fram den globala betydelsen av skog. Deras rön missförstods till en början, omvärlden trodde att skog var detsamma som en massa träd, och de fick börja om från början för att verkligen få ut det de menade, berättar de i filmen. De vill rädda det fåtal av världens orörda skogar som finns kvar, och de vill skapa nya.

Men skog är mer än träd: skog är hela ekosystem. Kanske är uttrycket ”Man ser inte skogen för alla träd” helt sant i det här fallet. I en skog är jorden med alla sina levande organismer, liksom alla djur, insekter och växter, likvärdiga delar av en helhet. Är då skog över huvud taget kompatibelt med stadsbyggnad? Jo, menar många, det är träden och skogarna som måste bli fler, och om man låter dem vara ifred kan det över tid bildas nya ekosystem.

På Föreningen Sveriges stadsträdgårdsmästares kongress 2023 visade forskaren Sofia Thorsson, Göteborgs universitet, att skog är det som bäst gynnar den biologiska mångfalden i urban miljö, och är samtidigt den största ekonomiska besparingen vad gäller skötsel och förvaltning. Men vad är en urban skog egentligen?

För nästan tjugo år sedan samtalade jag med Stig Billing, som blev Helsingborgs stadsträdgårdsmästare 1962, inför det som skulle bli ett kapitel i boken Stadsträdgårdsmästarnas spår – en bok om FSS:s historia.1962 stod miljonprogrammet för dörren, vilket var stadsutveckling i en helt annan skala än man tidigare sett, och man byggde i stadsranden. Under Stig Billings trettio yrkesverksamma år utökades parkmarken från 200 till 1 500 hektar, en yta som motsvarar 2 600 fotbollsplaner.

Att anlägga nya parker med samma broderikonst som i finparker var inte möjligt, här behövdes en helt annan skala – och det kostade. Han fann inspiration i naturen, såg skönheten i växter som självetablerades utmed stengärden och ägogränser, skapade det han kallade skogsplanteringar och förde in dem i de nya bostadsområdena. På 1980-talet tog landskapsarkitekt Roland Gustavsson upp konceptet, utvecklade det i sin forskning och i anläggandet av landskapslaboratorierna på SLU:s campus i Alnarp. Han kallade dem naturliga planteringar. Nu blir skogsplanteringen – som sedan blev den naturlika planteringen – en mikroskog, en tätortsnära skog, urban skog eller stadsskog – ja, kärt barn har många namn. Det banar väg för ett nytt och välkommet kapitel i den urbana parkhistorien.