Dagens stadsplanering involverar en allt större mångfald av olika kunskapsområden. En viktig utgångspunkt, som funnits under lång tid, är omsorg om stadsbornas hälsa och välbefinnande. Integrering av parker och grönområden i stadsplaner har därför under flera hundra år varit ett centralt tema i denna omsorg, där landskapsarkitekter ofta haft huvudansvaret för själva designen.

Förståelsen för och motiven bakom skapandet av urbana grönområden har emellertid förändrats dramatiskt under åren, vilket påverkat deras planering och utformning. Ett paradigmskifte har nu vuxit fram, som betonar hur grönområden kan mildra klimateffekter, öka den biologiska mångfalden och främja människors hälsa i framtidens smarta städer.

En forskargrupp från Sveriges lantbruksuniversitet, bestående av professor Patrik Grahn, professor Erik Skärbäck, Dr Jonathan Stoltz och Dr Anna Bengtsson, har utforskat de senaste två hundra årens paradigmskiften.

Deras arbete, publicerat i Encyclopedia, beskriver de historiska och aktuella rollerna för urbana grönområden och föreslår en framtid där naturbaserade lösningar på ett nytt sätt integreras i stadsplaneringen. Under det senaste dryga året har forskargruppen publicerat ett antal artiklar och bokkapitel där de utvecklar och konkretiserar detta arbete.

Idag behöver städernas byggnadsnämnder planera hur de ska tackla effekter av klimatförändringar, såsom värmeböljor och översvämningar. Urbana grönområden är avgörande för att mildra sådana effekter, där de samtidigt kan förbättra den biologiska mångfalden samt främja människors mentala och fysiska hälsa.

Forskning visar att parker med stora trädkronor avsevärt kan sänka stadstemperaturen. Dessutom visar forskning att människors tillgång till vissa typer av grönområden kan leda till minskad stress, förbättrad mental hälsa och ökad fysisk aktivitet. Forskarna betonar behovet av stora parker med mångsidig växtlighet, planering utifrån topografi och områden med lös och genomsläpplig jord för dränering, samt naturliga biotoper för att bevara den biologiska mångfalden. Dessutom bör planeringen inkludera människors olika mentala och fysiska hälsobehov, såsom att ge utrymmen för återhämtning, likväl som fysisk aktivitet och social interaktion.

Det nya paradigmet innebär att landskapsarkitekter behöver en ökad kunskap om den mångfacetterade påverkan parker och grönområden har på en hållbar stadsmiljö. De behöver även ges en central roll i planeringen.

Framtida stadsplanering måste anta ett helhetsgrepp, med hänsyn till såväl klimat och biodiversitet som till människors hälsa och rekreation. Målet är att planera och utforma parkerna i en stadsdel så att de fungerar optimalt tillsammans. Hänsyn tas därmed till grönområdenas storlek, deras läge i staden, vad de ska innehålla och vilka behov de ska tillgodose beroende på kön och ålder, men även ork och stress respektive brist på stimulans, för att främja stadsbornas hälsa och välbefinnande.

Kunskapen om hur grönområden bäst kan möta det omfattande behovet hämtar inspiration från ”blå zoner”: områden i världen där ovanligt många människor håller en god hälsa trots att de är över 100 år gamla.

Dessa områden är miljöberikade och tillgodoser människors behov relaterade till nyfikenhet och stimulans, lek, fysisk aktivitet och sociala mötesplatser, men också möjligheter till vila och att kunna återhämta sig från en stressig vardag. Forskning visar att parker kan bidra till en berikad stadsmiljö genom sin mångfald av upplevda sensoriska dimensioner.

I denna allt mer komplexa stadsplanering och design, där klimateffekter såväl som biologisk mångfald och människors hälsa och välbefinnande innehållande en berikad miljö måste beaktas, kan hjälp från artificiell intelligens, AI, behövas.

Arbete planeras nu tillsammans med olika lärosäten av en validerad modell av människors behov av upplevda sensoriska dimensioner, för användning i framtida planering och design av urbana smarta hälsofrämjande miljöer.