Frederik Aagaard Hagemanns avhandling, Engaging with Young People in Shaping Sustainable Futures, åskådliggör hur stadsplanering ofta sker på vuxnas villkor, där unga får delta i processer men sällan ser sina idéer förverkligas.

– Utbytet med de unga är viktigast för mig, säger han och betonar vikten av att förändra samhället utifrån ungdomarnas behov – inte tvärtom.

Hans avhandling belyser att tillgången till basala tjänster, exempelvis en lokal fritidsgård, är viktig för unga. I projektet medverkade ungdomar från socioekonomiskt utsatta områden i Malmö.

– Deltagarna upplever ett konstant glapp mellan vad som finns tillgängligt och var de ska hålla till. Ofta saknas det platser för dem att hänga. I projektet ville de gärna sitta utomhus när vädret var bra men det misslyckades ofta, till exempel på grund av trasiga bänkar, för mycket trafikbuller eller att förbipasserande stirrande misstänksamt.

Många av de frågor han ställde till deltagarna, för att ta reda på mer hur de upplever sitt område, avvisades av de unga. Frederik Aagaard Hagemann noterade att avvisandet bottnade i ilska och smärtsamma upplevelser av utanförskap.

– De såg andra ta del av stadens nöjesutbud, men själva hade de inte ha råd att gå dit. Ett par av projektets unga deltagare myntade då begreppet nöjessegregering, vilket jag tycker är talande.

Under forskningsprojektet har han och de unga också fört samtal med fritidsförvaltningen, stadsplanerare, eldsjälar och bibliotek för att utforska hur praktiska lösningar kan utvecklas. Nu vill han bygga vidare på forskningen genom att utveckla forskningsverkstäder och ta initiativ till förändring i tätare dialog med fritidsförvaltningen i Malmö.