Vad innebär naturbaserade lösningar för dig?
– Det är ett av många begrepp inom miljöarbetet, men för mig handlar det i grunden om relationen mellan människa och natur. Jag ser naturen som en aktiv aktör i en hållbar planering – en del av samhället snarare än bara bakgrund. Den frånkoppling från naturen som länge präglat samhälls- och stadsutvecklingen har i många fall skapat de problem som vi nu behöver möta. Därför behöver naturen ges erkännande som en egen kraft, i samspel med samhället, för att kunna skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

Varför valde du att fördjupa dig i detta?
– Jag ville studera detta genom ett lokalspecifikt sammanhang, Tornedalen, där jag själv har rötter och där vattnets rytm, klimatförändringarna och kulturen står i nära relation till varandra. I regionen, där översvämningar blir allt vanligare, pågår projekt för att restaurera vattenmiljöer. Men hur involveras de sociala perspektiven? Hur tas den lokala kunskapen tillvara – den som vuxit fram ur generationers samspel med landskapet? Det ville jag undersöka.

Vad kom du fram till?
– Miljöarbetet i Tornedalen har i dag framför allt ekologiska perspektiv men skulle vinna på att i högre grad integreras med andra samhälls- och planeringsfrågor. Det finns en outnyttjad potential i att olika aktörer har skilda erfarenheter och arbetssätt: Hur arbetar kommuner, myndigheter och markägare, och vad kan de lära av varandra? När diskurserna om natur och samhälle förenas öppnas nya vägar för klimatanpassning och samverkan, där synergierna mellan lokala erfarenheter och ekologiska värden blir tydliga.

Min uppsats visar också att när lokal kunskap förbises riskerar resiliensen att försvagas och markanvändningen att överutnyttjas. För att motverka detta behövs arbetssätt som ser natur och samhälle som sammanflätade – och framför allt tjänster där detta synsätt är en viktig del i arbetsrollen, så att arbetssätten utvecklas.