Studieutbytet genomfördes inom ramen för ett Blended Intensive Program (BIP). Inledningsvis arbetade studenterna i grupper digitalt, för att senare träffas på plats i Bryssel och presentera sina förslag. SLU Tankesmedjan Movium har träffat BIP-deltagaren Carl Björkman, som har en bakgrund inom samhällsplanering.

Varför ville du delta i detta?

– De praktiska inslagen lockade mig, eftersom stora delar av min utbildning i samhällsplanering har varit teoretiskt inriktade. Jag har längtat efter att få genomföra ”hands-on”-arbete. Utöver det tycker jag att det är viktigt och lärorikt att få internationella perspektiv inom hållbar stadsutveckling, eftersom olika länder arbetar så varierat med de frågor som hållbar stadsutveckling kretsar kring.

Vilka frågor arbetade din tvärdisciplinära grupp med?

– Många invånare i Bryssel upplever att de inte klarar sig utan bil, så vårt fokus blev att hitta former för att minska bilberoendet. Den grupp jag arbetade i fokuserade på medborgardeltagande, där vi la stor vikt vid att förstå orsakerna till det starkt upplevda bilberoendet. Vi försökte identifiera vad som skulle kunna få Brysselbor att välja cykel eller gång i stället för bil.

Vad resulterade ert arbete i?

– Vårt fokus ändrades när vi insåg varför många inte cyklar eller promenerar: stadsrummet upplevdes som otrevligt och obehagligt. För att få fler att vilja gå och cykla styrde vi om till att arbeta med att skapa trygghet. Vi försökte tänja på gränserna för vad dialogarbete kan vara och tog fram en modell av den plats vi valt, där vi bjöd in invånare att delta. Vi bjöd också in de aktörer och invånare vi haft dialog med till en utställning där resultatet presenterades – där allt från forskare till konstnärer och lokalpolitiker deltog.

Vilken är din viktigaste lärdom från detta?

– Tidigare under min utbildning har jag saknat fokus på tillgängliga deltagandeprocesser. När vi byggde vår modell använde vi skräp, vilket upplevdes som ”outside the box”. Våra modeller tillverkades snabbt, vilket antagligen gjorde att det kändes enkelt att våga rita och ändra i modellen. Jag upplevde att modellen uppmanade invånarna att våga dela idéer och vara kreativa, samtidigt som den var tillgänglig.

Vad vill du arbeta med i framtiden?

– Det skulle vara roligt att arbeta med kreativ utveckling av stadsrummet och att engagera invånare i att skapa tillsammans på olika plan och med olika angreppssätt. Jag vill vara med och utforma nya arbetssätt och arbeta med en bredd av människor – det finns så mycket spännande tankar och kunskap som kan vävas ihop!