I sin presentation vid SLU lyfte Maggie Roe fram kreativitetens betydelse i forskningsarbetet. Projektgruppen använde sig av en rad olika metoder – från intervjuer med lokalbefolkningen och dokumentation av muntliga berättelser till samarbeten med lokala konstnärer, kockar och keramiker.

De samlade in material från historiska arkiv, universitetsbibliotek och lokala museer, men också genom publika evenemang som matfestivaler och kulturarvsdagar. Materialet bestod inte bara av fakta, utan även av berättelser, myter, minnen, värderingar och personliga perspektiv av kusten och dess förändrade betydelse över tid.

En viktig bakgrund till arbetet är regionens industriella historia. Nordöstra Englands kust var tidigare präglad av tung industri, med kolhamnar och fabriker. Även om stränderna till stor del har sanerats och återställts, lever bilden av kusten som en nedgången och potentiellt farlig plats kvar hos många invånare.

För att utmana och bredda dessa föreställningar samlade forskarteamet in berättelser från äldre boende som mindes sina barndomstraditioner, liksom gamla recept och fotografier som visade på en rik historisk relation till havet. Detta kombinerades med olika typer av medborgarengagemang – gemensamma middagar med nyare invånare, häften till barn om vad man kan hitta längs stranden och sällskapsspel inspirerade av lokala skaldjur. Tillsammans bidrog insatserna till att återknyta bandet mellan människor och det omgivande havslandskapet.

En digital karta över matberättelser

Med så mycket varierat material uppstod frågan: hur kan man samla och presentera detta på ett sätt som är tillgängligt och engagerande även för andra än forskare?

Maggie Roes svar blev att återvända till sin barndoms fascination – atlaser.

– När jag var liten kändes det alltid spännande att öppna en atlas, de var så vackra, berättade hon vid besöket på SLU.

Resultatet blev en interaktiv karta byggd med Google Earth. Den är framtagen för både forskare och allmänhet och låter användare utforska kusten genom matberättelser. Varje berättelse är placerad på kartan och grupperad i tio teman, som skaldjur, fiske och drycker, som speglar regionens kulturella och ekologiska koppling till maten.

Varje kategori väver samman berättelser från dåtid och nutid med hjälp av arkivfoton, recept, intervjuer och reflektioner. Kartan låter användaren resa genom ett landskap fyllt av minnen, mening och sinnesintryck. Dessutom är det ett sätt att demokratisera kunskap och göra lokala röster tillgängliga för en global publik.

Hur mat berättar om landskapet

– Mat är en utmärkt utgångspunkt för att utforska landskap. Det påverkar hur vi ser på en plats. Och berättelser – de hjälper oss att knyta an till människor. Vad gör berättelser? De hjälper oss att förstå världen.

Maggie Roe avslutade med ett viktigt budskap till forskare och studenter om vikten av att ge forskning tid och utrymme.

– Vi vandrade mycket i landskapet och förde samtal. Forskare glömmer ofta bort att man behöver tid att tänka. Att reflektera över vad man gör, och varför.

Matatlasen är ett exempel på hur berättande, lokal delaktighet och digitala verktyg kan förenas för att erbjuda nya sätt att se på och uppleva de landskap som vi är beroende av.