– Det är ett marknadsmisslyckande när naturområden blir för dyr markanvändning i våra städer, konstaterar Neil Sang.

I den Europeiska miljöbyråns rapport identifieras 36 stora klimatrisker i Europa. Här nämns risker kopplade till människors hälsa och matförsörjning till risker gällande samhällets infrastruktur. Men vilken är den enskilt största klimatrisken som vi måste agera på? Här konstaterar Neil Sang att det inte är meningsfullt att lyfta fram en enskild risk som viktigare än någon annan eftersom de hänger ihop. Mer frekventa och extrema väderhändelser kommer att belasta våra ekonomiska och civila resurser i alla skalor menar han.

– Jag tror att det är föga hjälpsamt att identifiera en prioriterad risk eftersom de är sammanlänkade i "kaskader" av risker, säger Neil Sang. Men alla identifierade risker förvärras om människor som en följd av detta tvingas lämna sina hem, även tillfälligt. Så vi behöver lokal motståndskraft som är utformad i våra städers strukturer för att säkerställa att människor så långt som möjligt kan fortsätta sina dagliga liv. Att minska ojämlikheten, både ekonomiskt och i termer av tillgång till ekosystemtjänster, gör att motståndskraften ökar.

Kristina Blennow menar att den största klimatrisken är okunskap hos politiker såväl som privatpersoner.

– Det allra största hotet, enligt min mening, är att alltför många människor inte tillräckligt starkt inser behovet av att agera, varken för att minska utsläppen av växthusgaser eller för att anpassa sig när klimatet förändras, säger Kristina Blennow.

Kristina framhåller att studier visar att fler privatpersoner vidtar åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser än de som vidtar åtgärder för anpassning till klimatförändringar. Denna skillnad verkar bero på att receptet för att mildra klimatförändringar alltid är detsamma, nämligen att minska halten växthusgaser i atmosfären, medan anpassning till klimatförändringar kräver en större kunskap om vilka specifika effekter klimatförändringar kan ha lokalt, en kunskap som ofta saknas.

– Kunskapen behövs både för att man ska inse behovet av anpassning och för att man ska förstå hur man kan vidta anpassningsåtgärder, fortsätter Blennow. Dessutom verkar vi människor i hög grad vara beroende av intryck och erfarenheter av händelser som vi själva kopplar till klimatförändringar. Upplevelsen av en negativ händelse, som till exempel skador av översvämning till följd att ett skyfall, ökar riskuppfattningen så länge som man tror att klimatförändringar bidrog till händelsen.

Här menar Blennow att en ökad riskuppfattning kan motivera till att minska halten växthusgaser i atmosfären men kan ibland också motivera till att anpassa sig till klimatförändringars konsekvenser.

– Oroande nog, åtminstone för svenskar som njuter av allt varmare sommarväder i takt med att klimatet förändras, minskar riskuppfattningen och därmed minskar benägenheten att bidra till att begränsa halten växthusgaser i atmosfären när man upplever något positivt som man kopplar till klimatförändringarna, fortsätter Blennow.

Vad är den viktigaste åtgärden för att hantera denna risk?
–Vi behöver effektivare kommunikation om klimatförändringar och deras lokala konsekvenser. För att kunna utforma kommunikationen på ett bättre sätt behöver vi förstå vad som driver och hämmar individers beslutsfattande när det gäller klimatförändringar, säger Kristina Blennow. Kunskapen kan vi använda för att anpassa kommunikationen om klimatförändringar och deras konsekvenser till mottagarnas kommunikationsbehov.

Neil Sang betonar att den Europeiska miljöbyrån i sin rapport lägger stor vikt vid naturbaserade lösningar för att hantera klimatriskerna.

– Med tanke på de tiotals miljarder Euro i skador årligen från extrema översvämnings- och torkahändelser som det hänvisas till i rapporten, är det helt klart ett marknadsmisslyckande när naturområden blir för dyr markanvändning i våra städer, säger Neil Sang. Sverige är välkänt för sina glesa städer med en stor andel hårdgjord yta per capita som förvärrar översvämningar och värme.

Här framhåller Sang att naturbaserade lösningar kan hjälpa svenska städer att förtäta samtidigt som de undviker vissa fallgropar som Urban Heat Islands eller förorenad dagvattenavrinning.

– Jag är involverad i forskningsprojekt som tittar på sätt att hjälpa till att optimera hur kommuner kan implementera naturbaserade lösningar, så jag tror att framsteg är på väg men för närvarande ser jag ännu inte mycket bevis på förändring i praktiken, det finns fortfarande en hel del nya stadsutvecklingsområden med stora öppna och skuggfria torg.

Vad är den viktigaste åtgärden enligt din mening?
– Den Europeiska miljöbyrån nämner ofta modeller i sin rapport, i samband med att bedöma klimatrisker och för att hjälpa till att rikta åtgärder på rätt sätt. Som geoinformationsforskare håller jag naturligtvis med om att modeller har en viktig roll att spela. Men även om rapporten hänvisar till samhällsengagemang, använder den inte termen "konsensus". Jag tror att konsensus är nyckeln för framgångsrika naturbaserade lösningar och för att uppnå det måste modeller användas på ett klokt sätt.

Neil Sang konstaterar att på en detaljerad planeringsnivå är besluten om enskilda platsers öde ofta omtvistade, så framgång är inte bara en fråga om att välja rätt naturbaserade lösning för ändamålet och sammanhanget, utan också att säkerställa att den kommer att blomstra på lång sikt.

– Genom att bädda in deltagande processer i geodesignmodeller kan lösningar identifieras som har goda chanser till teknisk framgång och långsiktigt stöd, avslutar Neil Sang.

Berättat för Lina Berglund-Snodgrass