De gånger jag befinner mig i Kirunas nya centrum tillsammans med mina barn tänker jag ofta på att denna stad varken speglar dem eller deras samiska kultur som funnits här långt innan staden och gruvindustrin växte fram. I kulturvärlden har den samiska närvaron synliggjorts genom stora internationella sammanhang de senaste åren. Men i samhällen som Kiruna, i de svenska delarna av norra Sápmi, ser vi inte samma tydliga utveckling.

Samhällsklimatet i Norrbotten och inte minst i Kiruna har hårdnat. Oavsett om det är tankar som delas kring köksbord eller i maktens korridorer tycks gränserna för hur vi får uttrycka oss om varandra ha luckrats upp. Kanske kan detta tolkas som ett mer transparent sätt att lära känna dem som fattar och genomför de politiska beslut som berör min vardag.

Men när en högt uppsatt stadsutvecklingschef från en scen i Almedalen, utan att ifrågasättas, berättar om hur regionala satsningar nu ska göras på andra minoriteter som ”ser ut som vi och jobbar som vi”, eller när en kommunal politiker refererar till skallmätningar i en text som beskriver samebyarna som ”en främmande, invasiv art” på ledarsidorna i en av de regionala dagstidningarna, är det kanske inte så konstigt att mina barn inte ser sin egen kultur i den nya stadskärnan som växer fram i Kiruna. Samhällsdebatten drivs av ett hårdnande tonläge som bidrar till hat och rädsla i mångas vardag. Minoritet ställs mot minoritet. I stället för att skapa synlighet med och för dem som hittills inte inkluderats sätts snäva ramar upp för hur mycket ”olikhet” som får plats i detta nya samhällsbygge. I bästa fall ett dörrhandtag till en viktig byggnad som stadshuset. Men utrymmet finns för alla de minoriteter vi har i Kiruna och som sedan lång tid tillbaka levt tillsammans på dessa marker och samverkat genom att hjälpa varandra, utbyta kunskap och erfarenheter som bidragit till en rikare kulturell tillvaro. Något vi idag verkar glömma bort mellan stora infrastrukturfrågor. Vi delar mer än vad som skiljer oss åt och vi behöver lyfta fram likheterna och hylla skillnaderna. Även i den byggda miljön som omger oss.

Ofta saknas den representationen och kunskap som krävs i beslutsprocesser för att urfolksperspektiv ska synliggöras. Att utifrån dessa förutsättningar initiera Verdde, en nomadisk konstinstitution som verkar för att lyfta fram den samiska närvaron i Norrbotten och bidra till en historieskrivning som rymmer fler samiska perspektiv, känns därför angeläget. Vi planerar nu för samarbete med både Region Norrbotten och Kiruna kommun för att kunna vara med och påverka stadsomvandlingen i Kiruna.

Att dessa viktiga frågeställningar drivs av en verksamhet i form av en ideell förening känns anmärkningsvärt och tjänar samtidigt som en viktig påminnelse om att förändring kan komma i många former.