Under två soliga aprildagar träffades intressenter från branschen, offentlig sektor och akademin för att diskutera urbana digitala tvillingars roll, möjligheter och utmaningar i omställningen till hållbar stadsutveckling. Tillsammans med 80 internationella deltagare på plats i Hamburg och cirka 300 till online deltog jag vid konferensen Urban Digital Twins for a Sustainable Transformation of Cities.

Men till att börja med, vad betyder egentligen begreppen smarta städer och digitala tvillingar? Smarta städer är både en rörelse och en omdiskuterad stadsutvecklingstrend, där begreppet ”smart” ofta karaktäriseras av utvecklingsdrivande ledord som innovation och digitalisering. Förhoppningen är, ofta med hjälp av så kallade ”smarta” databaserade lösningar och teknologier, att kunna planera de komplexa och stora sociotekniska ekosystem som utgör våra städer. Det ska också göras på ett sätt som främjar resiliens och hållbarhet.

Urbana digitala tvillingar är ett exempel på en sådan socioteknisk drivkraft. De kan beskrivas som en digital expansion av städer, där städers fysiska och sociala system sammanlänkas med en virtuell stadsmodell. För att citera en av konferensdeltagarna, professor Elsa Arcaute vid University College i London:

– Förhoppningen är att urbana digitala tvillingar ska kunna diagnostisera systemet och göra en förändring, eller i alla fall föreslå en förändring.

Med min samhällsvetenskapliga planeringsbakgrund känner jag mig ibland lite utanför i sådana här tekniska sammanhang. När fokus ligger på de tekniska förutsättningarna har jag en tendens att trassla in mig i algoritmer och programmeringstermer som jag inte riktigt behärskar än (men jag lär mig!). Ett av konferensens mål var att främja diskussioner som sträcker sig bortom de tekniska aspekterna av digitala tvillingar och jag kom till Hamburg med höga förväntningar. Jag blev inte besviken, konferensen erbjöd inte bara det senaste inom området utan visade också pågående och mer nyanserade diskussioner om urbana digitala tvillingar som succesivt håller på att växa fram. Ämnen som inkludering, etik, förvaltning, säkerhet och demokrati vävdes in i samtalen kring den övergripande frågan om hur hållbara digitala tvillingar egentligen är.

Behovet av att inkludera invånarna och städers sociala system betonades av flera talare. Frågan om hur vi annars ska kunna fatta välgrundade beslut i planeringen, och formulera utvecklingsstrategier om inte beslutsunderlaget är representativt för städerna, var högst påtaglig. Vägen till hållbara digitala tvillingar utifrån diskussionerna på konferensen stavas därför ”people–centred” och kanske till och med ”beyond people–centred”.

I diskussionerna utkristalliserade sig två parallella planeringsidéer. Den ena idén utgår från ett traditionellt ”top-down” perspektiv, där frågorna handlar om hur vi digitalt kan inkludera exempelvis kvalitativa data från intervjuer och enkäter. Diskussionen handlade också om vilka tekniska möjligheter vi har för att samla in data om invånarna, exempelvis med hjälp av sensorer. Eller är kanske generativ AI framtiden?

Den andra idén tar avstamp i ett mer ”bottom-up” inspirerat perspektiv, där digitala tvillingar framhålls kunna användas som en ny metod för kollektiva och inkluderande planeringsprocesser. Här betonas att tvillingarna både blir ett medel för, och bör tas fram genom, aktivt medborgardeltagande i stadsplaneringen.

Intresset för digitala tvillingar fortsätter att växa. Starka drivkrafter – såsom den pågående digitaliseringstrenden – bidrar till att utvecklingen snabbt går framåt. Den snabba utvecklingen innebär också att forskare, offentlig sektor och techbolag ställs inför nya utmaningar. Vissa utmaningar är redan välkända och bekanta för oss med planeringsbakgrund, exempelvis ovissheten i att arbeta framtidsorienterat. Liksom att på grund av geografiska, sociala och ekonomiska ojämna planeringsförutsättningar släppa tanken om den universella tvillingen till förmån för plats- och kontextspecifika lösningar.

Samtidigt vet vi att både nya och befintliga teknologier kan användas för olika syften, beroende på vem som förfogar över teknologins uppsåt och avsikter. Det högaktuella och osäkra globala omvärldsläget återspeglas därför även i diskussionerna om hur vi kan säkra och stärka demokratiska värden i utvecklingen av urbana digitala tvillingar. Kan vi, och i så fall hur, göra digitala tvillingar immuna mot maktmissbruk?

En av de kanske största utmaningarna sektorn står inför just nu, är att digitala tvillingar fortfarande befinner sig i ett fragmenterat stadie av prototyper och piloter. Dessa saknar ofta uppföljningsbara mål och vilket gör att vi saknar kunskap om vad tvillingarna faktiskt leder till. Jag upplever det som ett eko från tidigare diskussioner om smarta städer, som brottats med måluppfyllelsekrav, uppskalningsproblematik och negativa ”pilot-inlåsningseffekter”. Gång på gång under konferensen återkommer vi till frågan om teknologin är ett problem? Till sist enas vi godtyckligt och kanske lite intetsägande i svaret att teknologin är varken problemet eller lösningen. Vi enas också diplomatiskt motsägelsefullt i att teknologin kan vara både problemet – och lösningen.

Detsamma gäller för den övergripande frågan om hur hållbara urbana tvillingar är. Det beror helt enkelt på om vi som arbetar med tvillingar tar ansvar för och skapar förutsättningar för att utformningen, implementeringen och organiseringen av urbana digitala tvillingar förankras i syftet att bidra till hållbar stadsutveckling – eller inte.

SARA RINGVALL SUNDKVIST

Sara Ringvall Sundkvist är doktorand i landskapsplanering vid SLU där hon studerar digitala tvillingar och planering. Hon är också medlem i koordineringsgruppen för Forum för digitalisering av urbana landskap på SLU Landskap.