Det finns ett underbart litet fanzine som heter Ahmed for Architecture Students. Det är gjort av masterstudenter på arkitekturprogrammet på KTH under ledning av arkitekten och forskaren Brady Burroughs. Fanzinet är svar på och kritik av förlaget Routledges bokserie Thinkers for Architects som introducerar teoretiska och filosofiska idéer för en läsarkrets inom arkitekturens fält. Bland de femton titlarna hittas endast en kvinna, feministen och filosofen Luce Irigaray. Burroughs och hennes studenter ger sig på att korrigera detta och lyfta fram kvinnor vars tankar har varit, är, och bör vara av vikt för att förstå, utmana och utveckla arkitekturen.

Först ut är Sara Ahmed som gjort sig ett namn inom feministisk och queer teori bland annat genom att studera en intersektionalistisk läsning av maktrelationer, alltså en förståelse som ser att olika aspekter som genus, hudfärg och sexuell läggning samspelar. Hon har sagt: ”I am not a lesbian one moment and a person of color the next and a feminist at another. I am all of these at every moment.”

Det lilla fanzinet med det stora innehållet är ett häfte med en illgrön framsida som innehåller lättförståeliga, men inte förenklade, förklaringar av några av Sara Ahmeds centrala begrepp. Förklaringarna följs av frågor som låter läsaren reflektera över hur begreppen relaterar till situationer i deras eget liv eller förhåller sig till arkitekturvärlden i stort. Det är pedagogiskt och jag älskar varje lässtund, alla nya tankar som väcks, hur min värld växer.

Jag lär mig vad en Feminist Killjoy är. En person som dödar den goda stämningen genom att vägra delta i sexism, rasism eller andra former av förtryck och diskriminering. En feministisk glädjedödare är inte rädd för att höja rösten mot orättvisor även om det riskerar att kosta jobb, befordringar och relationer. You cause unhappiness by revealing the causes of unhappiness, skriver Ahmed.

Brady Burroughs och hennes studenter kan sägas vara feministiska glädjedödare när de upplyser Routledge om sexismen bakom bristen på kvinnor i deras bokserie. De frågar även läsaren om den någon gång varit en feministisk glädjedödare eller sett någon annan vara det. Hur reagerade de andra i rummet? Stöttade de personen som yttrade sig, eller tog de avstånd?

Ett annat begrepp, Straightening Devices, beskrivs som exempelvis föreställningar och formspråk som styr in och håller människor i mittfåran bland normativa idéer, åsikter och beteenden. Sara Ahmed menar att vi leds in mot mitten eftersom vi ständigt utsätts för dessa mekanismer. Vi lär oss god smak och tränas in i en viss estetik. Har du tänkt på om arkitekturskolor reproducerar specifika preferenser och beteenden hos arkitekter? Vilka typer av projekt refereras det ständigt till? Vilken bild av en arkitekt presenteras?

Sara Ahmed menar att det är bra med lite desorientering, a queer moment, när vi möter något eller någon som är utanför mittfåran. Det kan göra oss osäkra, men Ahmed menar att det kan öppna för nya riktningar och idéer som annars kanske inte hade blivit till. När vi inte längre följer mittfårans raka väg har vi möjlighet att omorientera oss i nya riktningar. Det kan kännas obehagligt, skriver Sara Ahmed, men i detta tillstånd av öppenhet och ovetande kan vi finna oväntad glädje.

Ahmed for Architecture Students finns att ladda ner på KTH:s webbsida.