Glöm inte arvet från Enköpings parker!
Publicerad: torsdag 12 oktober 2023
Senast ändrad: tisdag 20 augusti 2024

Lars Johansson jobbade som landskapsarkitekt i Enköping på 90-talet och nu har han varit tillbaka i staden på den årliga Trädgårdsdagen. Men visst kan man göra mer av det stolta arvet, skriver han.
Trädgårdsdagen arrangeras i Enköpings parker och i centrum, alltid första lördagen i september sedan flera år tillbaka. Det är fri entré och aktiviteterna går att koppla till temana trädgård, hälsa, mat och hantverk med upplevelser för alla åldrar. Trädgårdsdagen arrangeras av Enköpings kommun och genomförs och vidareutvecklas i samverkan med ett antal samarbetsparter. Temat på årets trädgårdsdag var ”Parker på Enköpingska”. På kommunens hemsida formulerades det så här; "Med temat vill vi inspirera till hur du kan ta med Enköpingskänslan hem till din trädgård eller balkong. I Drömparken kommer du att möta människorna som på olika sätt har bidragit till vår unika parkskatt i en mängd spännande föreläsningar, workshoppar och utställare. Följ med på en resa från hur det började till hur vi tänker framåt."
Jag och tidigare stadsträdgårdsmästare Stefan Mattson hade blivit inbjudna för att föra två samtal under rubriken "Samtal om parker på Enköpingska". Jag i egenskap av landskapsarkitekt på Enköpings kommun under 90-talet och Stefan Mattson i sin roll som stadsträdgårdsmästare mellan åren 1981 och 2007. Vi hade setts två gånger innan Trädgårdsdagen, för att prata ihop oss, och det var inspirerande träffar som på något sätt återskapade den dialog som vi ständigt hade under de åren vi arbetade tillsammans. Det första samtalet kallade vi ”De stora tagen, landskapsplanteringar, gatuplanteringar och de större parkerna” och det andra som var några timmar senare kallade vi ”Fickparker och Drömparken”.

Den 2 september var en mulen dag, regnet kom och gick. Det var mycket folk i rörelse redan tidigt på förmiddagen, kommunen uppskattar besöksantalet i år till cirka 10 000 personer på årets event. Hela Enköping präglades av Trädgårdsdagen, föreläsningar, utställare, försäljning av växter och mat. Många olika aktiviteter koncentrerades kring Drömparken, Skolparken och längs Åpromenaden. Föreläsningarna med temat Parker på Enköpingska genomfördes på en liten scen i anslutning Drömparken. För publiken var stolar utställda på gräsmattan, under bar himmel. När dagens första föreläsare började regnade det mycket, publiken fick flytta upp på scenen som hade ett litet tak. När Stefan Mattson och jag hade våra samtal var det fuktigt men inte så mycket regn. Vi hade cirka ett femtiotal intresserade åhörare vid varje samtal.
Det hände som sagt mycket runt om i staden. Min dotter med sambo och två barn, en 1,5-åring och en 3,5-åring, kom till Enköping och vi vandrade runt tillsammans. Barnen var mycket nöjda med besöket, särskilt den äldsta. Cirkusuppträdande på Storgatan, ponnyridning och ansiktsmålning uppskattades. Mycket i matväg blev det, under några få timmar åt de äpplen, korv och pommes frites, glass, popcorn och inte minst tårta, på tårtkalaset i Westerlundska gården. Men, det som var populärast var att leka i lekplatsen i Skolparken. En lekplats gestaltad av barnens morfar tidigt 90-tal och där även barnens mamma och hennes syskon gillade att leka som barn. Lekplatsen verkar hålla än, 30 år senare.

Tårtkalaset i Westerlundska gården arrangeras av Westerlundsällskapet, en förening som har som uppgift att samla och bevara föremål och fakta rörande Enköpingsdoktorn, doktor Ernst Westerlund (1839–1924), samt att dokumentera och sprida kunskap om hans gärning och hans betydelse för staden Enköping. Doktor Westerlunds behandlingsmetod var att frigöra patienternas egen läkekraft och förmå dem att själva ta ansvaret för sitt tillfrisknande. Han ordinerade "regimer", regelbundna livsmönster, ofta med sträng diet, praktiskt arbete och vila. Det viktigaste var dock att "ta motion". Han ordinerade ”stärkande promenader på kommunens friytor”, bland annat på Kyrkåsen där Skolparken ligger. När jag promenerar runt i parkerna i Enköping stöter jag av och till på skyltar och markeringar för Hälsans stig.
På besök i Storlien i somras gick jag doktor Westerlunds blomsterstig med barn och barnbarn. Doktorn införde systemet med bänkar att vila på. Många skänktes av nöjda patienter och fick namn. Doktorn ordinerade patienten att gå till en viss bänk, allt efter ork. Här hålls doktor Westerlunds stigar levande. Blomsterstigen är restaurerad med nya bänkar och utgjorde bra etappmål för de minsta barnen. Stigen uppskattades av alla åldrar i min familj och samtidigt lärde vi oss om växter, doktorn och hans patienter.

Jag återknyter till det där med Enköpingskänslan som kommunen lyfter i sin text om Trädgårdsdagen. Jag uppskattar att årets tema var Parker på Enköpingska men tänker samtidigt att Enköpingskänslan är något som kommunen kunde nyttja bättre. Starten för Trädgårdsdagen var ett möte mellan tidigare stadsträdgårdsmästare Stefan Mattsson och dåvarande chefredaktören för Enköpingsposten, Thomaz Andersson. Mötet som egentligen skulle handla om något annat kom att handla om parkutveckling.
En av idéerna som dök upp där och då, var att anlägga idéträdgårdar längs Åpromenaden och den andra var just idén om en trädgårdsdag. De första åren kallades Trädgårdsdagen, efter en idé från Enköpingsprofilen Hasse Eson, ”Så som i Enköping”. Ett utryck som Linné yttrade om Enköping med hänvisning till att Enköping var känt för sina grönsaksodlingar. Kommunen hade i år tagit upp begreppet igen, i liten skala. Kommunens egen personal anlade en ny idéträdgård längs Åpromenaden – Så som i Enköping.
Trädgårdsdagen är en fantastisk satsning som samlar Enköpingsbor och besökare. När jag lämnar Enköping tänker jag på hur viktiga de enskilda eldsjälarna är för hur en stads offentliga rum utvecklas och förvaltas. Eldsjälar som både har förmågan att samarbeta och entusiasmera men också fångar tillfället i flykten, som Stefan Mattson. Utan honom, ingen Trädgårdsdag och inga Parker på Enköpingska. Jag tänker också på hur viktigt det är att det finns kunskap och engagemang för att utveckla och förvalta det arvet.
I dagens globaliserade värld är det, tror jag, en poäng att vara medveten om sin historia och att utgå från det lokala. Så snälla Enköpings kommun, fundera på om begreppet Så som i Enköping kan användas bredare och säg upp avtalet med Hälsans stig för att istället skapa ”Doktor Westerlunds Enköpingsstigar”. Jag skänker gärna en bänk till en sådan stig, som kan invigas på nästa Trädgårdsdag, Så som i Enköping, den 7 september 2024.
LARS JOHANSSON