Det finns trädgårdar och så finns det skogar. Trädgårdar är tänkta och utformade, de kan göras lite hur som helst vartefter som man tycker. Men skogar, däremot, är vad de är. Det finns ett antal svenska skogstyper. Det kan vara hällmarkstallskog eller blåbärsgranskog. Bland lövträden finns ädellövskog som i sin tur kan bli ett antal undertyper, exempelvis alm—ask-skog. Sådana skogar har fått sin karaktär av jordmån, ljustillgång, fuktinnehåll och ett stort antal andra faktorer. De är naturligt uppkomna.

Inom skogsforskningen, däremot, är experiment kring att anlägga andra typer av skogar ofta förekommande, även internationellt. Målet har varit timmer; hur man ska få högsta avkastning på sin mark och vad som kan produceras för att sedan avverkas och säljas.

När landskapsarkitekten Roland Gustavsson inledde sin forskning på SLU om en ny sorts skogar i slutet av 1970-talet var målet ett helt annat. Man kan säga att tanken var att behandla skogen som man gör med en trädgård där man ändrar, experimenterar och komponerar fast i mycket större skala än i en rabatt. Målet var upplevelsen. På så vis ville man bygga upp ett slags skogar som vi inte kände till. Man studerade visserligen många referensskogar som fanns i andra länder och världsdelar, till exempel för oss okända kombinationer som tulpanträd med undervegetation av bambu, eller ek med mellanskikt av buxbom och idegran och fältskikt av julros.

Men tanken var också att vidareutveckla idéer kring skogar som ännu inte fanns och dessutom att plantera dem. Det formade sig till något man kallade ett landskapslaboratorium; ett experimentalfält men inte för trädgårdsväxter utan för skog. Detta fick ta plats i västra delen av SLU:s campus i Alnarp. Den första skogen öppnades för beskådan 1983. Idag är det sammanlagt fem olika skogar som tillsammans täcker in en yta om 20 hektar. Det motsvarar 25 fotbollsplaner. Här ryms inte bara träd utan också bryn, gläntor, ängar och vatten. Det är ett projekt som saknar motstycke i sin art; en slags fabricering av hela landskap. Alnarpsexemplet är tidigare etablerat än liknande utomlands och även till sin skala större. SLU arbetar även med två andra laboratorier, ett i Snogeholm utanför Ystad och ett i Sletten på Jylland, Danmark. Genom åren har tusentals besökare kommit på besök från ett 30-tal länder.

Boken om landskapslaboratorier, Woods go urban — Landscape Laboratories in Scandinavia, är till tjocklek och omfattning något av en bibel men full med bilder och dessutom späckad med forskningsresultat. Den bjuder generöst på planteringsförteckningar och erfarenheter från många år av arbete. För kollegor här och i andra länder är den nödvändig läsning. Boken har haft en redaktion på tre personer och dessutom tolv författare vilka utgörs av personer som på skilda sätt har arbetat med detta långsiktiga forskningsarbete vi nu kan se resultat av. Det ska sägas att boken är formgiven i Nederländerna som har en lite vildare formgivningstradition än vad vi har och det tar ett tag innan man hittar rätt bland många innovativa grafiska lösningar.

Dessa skogar går inte att rita fram. Roland Gustavsson har visserligen gjort hundratals ritade uppställningar men de anger principer. Det verkliga arbetet sker ute i fält. Man sköter fram de gestaltade karaktärerna och på så vis flyter skötsel och gestaltning ihop. Det arbetssättet är, precis som skogarna, unikt.