Plötsligt en dag börjar en kvinna dansa på ett torg i Strasbourg. Ensam och utan musik rör hon rytmiskt sin kropp över kullerstenarna. Runt omkring henne stirrar människor, hon anses tokig och hennes man förstår inte vad som pågår. Men Frau Troffea fortsätter. Hennes fötter blöder, hon tycks inte äta och knappt sova, men hon fortsätter.

Året är 1518 och att dansa ensam och offentligt är inget en anständig kristen kvinna sysslar med. Men efter några dagar har Frau Troffea fått sällskap. Fler och fler ansluter till vansinnesdansen och med tiden är hundratals Strasbourgbor engagerade. På stadens gator och torg drar de fram. Det enda som verkar få dem att sluta är när de livlösa faller ihop på marken.

Händelsen i Strasbourg kallas Danspesten. Att den ägt rum är historiker överens om, dock är dödssiffran omtvistad. Men att cirka 400 personer deltog innan epidemin avtog verkar väl belagt.

Stadens myndigheter stod rådvilla. Man testade att låta musiker spela på torget för att organisera den ostyriga dansen men det ledde bara till ännu mer dans. Man testade att hålla de dansande instängda men de fortsatte med samma intensitet. Så under några sommarmånader dansades det till synes utan rim och reson över kullerstensgatorna i Strasbourg. Sedan avtog det lika plötsligt som det en gång uppstått. Ingen visste varför.

Teorierna på den tiden handlade främst om besatthet av onda andar som kunde fördrivas med exorcism. Idag för historiker fram idéer som förgiftning av hallucinogena svampar som angripit grödor eller att det skulle bero på epilepsi eller tyfus. Andra diskuterar att dansmanin var en konsekvens av stress och oro från tidens plågor som digerdöden, översvämningar och svält eller om det helt enkelt var religiösa kulter som utförde ritualer maskerade som masspsykoser.

Danspesten i Strasbourg är inte unik. Dansmani var inte ett helt ovanligt fenomen under medeltiden. På flera håll i Europa finns rapporter om människor i stora grupper, ibland i tusental, som spontant börjat dansa och kunde pågå i veckor, månader, ibland till och med år i sträck. Städers gator och torg förvandlades till kaotiska dansgolv.

En annan teori som förts fram är att folk dansade för att frigöra sig från tidens strikta och hämmande normer. Att gå in i ett tillstånd av mani kan ge en frihet att bete sig på ett sätt som samhället annars inte tillåter, som kanske rent av var förbjudet enligt lag. Att en kvinna ensam dansar spontant och intuitivt på ett öppet torg har troligtvis i alla tider ansetts opassande och konstigt. En sådan person måste ju vara galen.

Eller så har hon äntligen brutit sig ur den snäva roll samhället erbjudit henne och yrvaket utforskar en obekant och nyfunnen frihet.

Fast antagligen är hon galen. Ring exorcisten.