COP 16, det globala mötet om biologisk mångfald, har nyligen avslutats i Colombia. Frågorna om livskraftiga ekosystem och hur vi ska bromsa förlusten av arter står högt upp på den internationella agendan. Samtidigt ökar forskningen om barns behov av naturkontakt och hur grönskande miljöer främjar barns hälsa, lek och utveckling. November månad må vara mörk och kall, men är full av seminarier och nätverksträffar om gröna miljöer för barn.

Det var krispigt i luften och den bleka novembersolen kastade långa skuggor över parken när vi samlades för BUB-möte den 21 november på Alnarp. BUB står för Barn, unga och bebyggd miljö och är ett nätverk av forskare och praktiker som arbetar med barns och ungas fysiska miljöer. Varje år träffas nätverket och i år var temat Barn och ekosystem. Temat förkroppsligades med en guidad tur i Alnarps landskapslaboratorium där deltagarna kunde spåra barnens landskap. Genom en medveten skötsel av den 30-åriga skogsplanteringen på en platt åkermark har man lyckats skapa rika lekmiljöer för barn. Grenar och stockar från gallringar har lämnats och blivit byggmaterial till kojor, formstarka träd har sparats och fått bli landmärken, olika typer av rumsligheter har skapats.

Dagen före lyssnade jag på seminariet Den lekfulla staden som anordnades av Örebro kommun. Sara Frödén är lektor i pedagogik vid Örebro Universitet och har studerat och jämfört barns lek på hårdgjorda skolgårdar respektive anslutande grönskande parkmiljöer, det som kallas för förlängda skolgårdar. Under ett års tid hade hon observerat barnen, hur de lekte, var de lekte, vilken typ av lek de ägnade sig åt. Hon hade intervjuat över 60 barn och ett tiotal pedagoger. Jag tog med mig framför allt tre saker från hennes presentation.

1.     Trots att skolgårdarna hade gott om lekutrustning och närvarande pedagoger på rasterna upplevde barnen att det fanns mer att göra i parken. Tillgången på löst material så som pinnar, stenar, bär, kottar, blad och snö, material som varierar mellan årstiderna, är centralt för olika typer av lek.

2.     Det förekom en mycket större variation av lek i parkmiljön. På skolgården var det mycket spontanidrott, boll- och regellekar. I den gröna parkmiljön pågick fantasilekar, konstruktionslekar och fysiskt aktiva lekar.

3.      I parkmiljön fanns det plats för ensamlek, plats för barn som behövde återhämtning och reflektion. På skolgården fanns det inga barn som lekte för sig själva. Flera barn som lekte ensamma befann sig på autismspektrat och hade därmed ett särskilt behov av lugna miljöer.

Kunskapen om grönskans kvaliteter för barns hälsa är nu omfattande. I våras publicerade Folkhälsomyndigheten en kunskapssammanställning framtagen av forskare vid SLU och Lunds universitet. Centrum för miljö- och klimatforskning i Lund har också tagit fram en policy brief med tio punkter om grönare skolgårdar och förskolegårdar. 

På mötet i Colombia diskuterades inte bara behovet av att restaurera alla de ekosystem som är förstörda utan även att skapa nya. Varför inte skapa dem i miljöer där de gör stor nytta för våra framtida generationer så som skolgårdar och förskolegårdar?  Ta avstamp i den forskning som finns om grönskans betydelse för barn och unga och inspireras av Alnarps landskapslaboratorium!