Örebro kommun har sedan några år utvecklat konceptet lekotoper – det vill säga lekmiljöer som utgår från en rik naturlik miljö. Lekotoper har en platsspecifik gestaltning och erbjuder många olika typer av lekvärden. De kan med fördel kombineras med återbruk.

Hjälmarviksparken var en av de första parkerna där kommunen byggde lekotoper och där tillgängligheten till olika material fick styra utformningen. Här ondulerar landskapet med mjuka kullar.

– Det här landskapets kullar är skapade av återbrukade schaktmassor från olika VA-projekt, berättar Gustav Älgå, landskapsingenjör och projektledare, Örebro kommun.

Göra nytta
En stor del av massorna skulle ha hamnat på deponi, men så länge de inte är förorenade kan kommunen istället använda dem i parkutveckling.

– Örebro är platt och det finns ett stort behov av att skapa en topografi för spännande lekmiljöer. Det hade varit ekonomiskt omöjligt att köpa in massor för att skapa en topografi. Genom att använda de lokala massorna blev det både billigare och klimatvänligare.

Parken är också utrustad med stenar som grävts upp i samband med nybyggnation i ett omgivande bostadsområde. Stockar av träd som tagits ned av olika anledningar i kommunen har också använts som kanter och annat. En ek som var tvungen att fällas i parken fick bli ett litet lek-kök. Kostnaden för hela parken på 5 hektar landade på 6,5 miljoner kronor, en bråkdel av kostnaden för anläggandet av en park av denna storlek.

Beslut på plats
Återbruket av massor, stockar och sten är en starkt bidragande orsak till den låga kostnaden. En annan viktig orsak är själva gestaltnings- och anläggningsprocessen. Återbruk av material som finns tillgängligt lokalt kräver mer flexibla processer. För att bygga upp rika och komplexa, och därmed intressanta och stimulerande landskap och parkmiljöer är det gynnsamt att ta fler beslut ute på plats samtidigt som den nya miljön växer fram. Mindre resurser lades därför på projektering och det togs inte fram några detaljerade bygghandlingar innan byggnationen.

– I Hjälmarviksparken gjorde landskapsarkitekten en övergripande gestaltning för parken. Sedan har skissen tagits med ut på platsen och där fortsätter gestaltningsprocessen i skala 1:1. Det är betydligt enklare att ta detaljbeslut om till exempel ny topografi ute på plats och också att ta beslut om hur olika material kan återbrukas. Det hade varit omöjligt att i förväg vid skrivbordet kunna bestämma hur stenar ska placeras, berättar Mimmi Beckman, planerare på parkenheten i Örebro kommun.

Enklare skisser
Att börja bygga parken utifrån enklare skisser och gestalta på plats sparar både tid och pengar. Ändringar i en projekteringshandling är kostnadsdrivande och ofta improduktivt. Gustav Älgå menar att han sällan pratar om ändringar i de anläggningsprojekt som han ansvarar för, utan om utveckling av gestaltningen och man är noga med vilka entreprenörer som ska bygga landskapet. För lek- och parklandskap har kommunen en särskild entreprenör på ramavtal som förstår kommunens målbilder.

För det är inte ekonomin som driver den ändrade byggprocessen, det är målbilden att skapa spännande och attraktiva park- och leklandskap och utveckla lekotoper. Då behövs topografi, vegetation, variation och platsanpassade lösningar.

Rätt patina
Genom att använda återbrukat material får utemiljön dessutom rätt patina fastän den är nyskapad. I Stadsparkens nya lekmiljö skulle man exempelvis bygga ett hus i gammal stil. Gustav Älgå hittade då en gammal lada på landsbygden som skänktes bort mot nedmontering. Kommunen plockade ned den och använde materialet för att bygga nya lekhus vars utseende kunde bidra till platsens karaktär.

Just nu pågår det Vinnova-finansierade projektet ”Omtag – nya sätt att bygga park”. Här testas nya former av återbruk i byggandet av en ny stadsdelspark i Marieberg. Ambitionen är att omvandla en platt och kal före detta åkermark till en attraktiv aktivitetspark. I det arbetet ingår att skapa en ny och intressant topografi, omfattande plantering av ny vegetation och anläggning av rörelsestråk och platser för olika aktiviteter.

Av schaktmassor
Topografin byggs upp av ca 30 000 kubikmeter schaktmassor från byggnation av nya vägar i bostadsområdet runt parken. Landskapet har nu börjat ta form med kullar som ligger som drumliner från istiden. Dessa massor utgörs till största del av tung lera vilket gör etablering av ny vegetation svår. För att framgångsrikt kunna plantera stora mängder av nya träd, buskar och perenner behöver lermassorna täckas med andra substrat.

Syftet med projektet är att testa återbruk av flera olika material och planteringsstrategier för att utvärdera potentialen och utmaningar med olika alternativ. Krossad betong, tegel, leca och sand ska användas i olika blandningar och djup, vilket skapar olika förutsättningar för etablering av ny vegetation. pH i substratet, näringsinnehåll, behov av vattning under etableringsperioden och möjlighet att så in olika former av täckgrödor är några av de faktorer som varierar med olika materialval och som ställer krav på olika typer av artsammansättningar och etableringsstrategier i de alternativa växtbäddarna.

Skapar mervärden
Örebro kommun har nu byggt många parkmiljöer med naturbaserade lösningar och lekotoper och visar tydligt att med återbruk, kreativ landskapsuppbyggnad och flexibla byggprocesser kan man skapa både klimatsmarta och upplevelserika utemiljöer. Jag lämnar Hjälmarviksparken och Örebro med hopp om att fler kommuner ska låta formen styras av tillgång till lokalt material och återbruk. För klimatets, planetens och människors hälsas skull. Det blir både billigare och bättre.